Polyendokrint Metabolt Ovariellt Syndrom (PMOS; tidigare känt som Polycystiskt Ovariesyndrom, PCOS) är den vanligaste hormonella störningen hos kvinnor i fertil ålder och den vanligaste orsaken till infertilitet på grund av ägglossningsrubbningar.
PMOS orsakas av en obalans i könshormonerna och kan drabba ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Det är ofta förknippat med förekomst av flera små folliklar i äggstockarna, även om detta inte alltid är fallet.
Mer än hälften av alla kvinnor med PMOS är överviktiga och en stor andel har nedsatt insulinkänslighet. Förhöjda insulinnivåer kan öka produktionen av androgener (manliga hormoner), vilket kan leda till oregelbundna menstruationer och svårigheter med ägglossning. Båda dessa faktorer kan minska chansen att bli gravid.
Typiska symtom är oregelbundna, långa eller helt uteblivna menstruationscykler. Många kvinnor har även fet hud, akne och/eller ökad hårväxt (hirsutism).
PMOS, tidigare känt som PCOS, diagnostiseras utifrån en bedömning av menstruationscykeln i kombination med gynekologiskt ultraljud och blodprover. Blodprover används för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka cykelrubbningar, till exempel sköldkörtelsjukdom eller förhöjda nivåer av prolaktin (mjölkhormon). Androgennivåer samt hormoner som reglerar äggstocksfunktionen (FSH och LH) analyseras också.
Mätning av AMH (anti Müllerskt hormon) kan användas som stöd för diagnosen. De förhöjda testosteronnivåerna som ligger bakom dessa förändringar kan också påvisas genom blodprov.
I vissa fall kan livsstilsförändringar hjälpa till att kontrollera hormonobalansen. Viktnedgång (vid övervikt) kan bidra till att minska androgennivåerna och reglera menstruationen.
Ökad fysisk aktivitet kan också vara fördelaktig, liksom en kost rik på fibrer, grönsaker och fullkornsprodukter. Hos överviktiga kvinnor kan viktnedgång i sig räcka för att återfå normal ägglossning. Även om det inte räcker helt, kan det öka äggstockarnas känslighet för ägglossningsstimulerande behandlingar och minska riskerna under graviditet. Utöver livsstilsförändringar kan läkemedel som metformin användas som stöd.
Om dessa åtgärder inte ger resultat kan andra fertilitetsbehandlinarg övervägas.
Den största fertilitetsutmaningen vid PMOS, tidigare känt som PCOS, är störningar i ägglossningen.
I en normal menstruationscykel släpper äggstockarna ett ägg ungefär en gång per månad. Hos kvinnor med PMOS kan ägglossning ske sällan eller utebli helt. Detta beror på hormonell obalans som påverkar mognad och frisättning av ägg. Utan ägglossning kan graviditet inte uppstå naturligt.
Trots att PMOS kan göra det svårare att bli gravid betyder det inte att det är omöjligt. Sannolikheten att få minst ett barn är densamma som för kvinnor utan PMOS men det kan ta längre tid att bli gravid. Cirka hälften av kvinnor med PMOS blir gravida utan medicinsk behandling.
Om menstruationscykeln är lång (över 35 dagar) rekommenderas att du kontaktar en specialist.
Vid behov kan läkare inom fertilitetsbehandling ordinera läkemedel för att stimulera ägglossning eller rekommendera mer avancerade behandlingar som insemination eller IVF. I de flesta fall räcker ägglossningsstimulering med tabletter, vilket gör behandlingen relativt enkel när den sköts av erfarna läkare.
Om graviditet inte är aktuellt fokuserars behandlingen på att lindra symtom. Oregelbunden mens kan behandlas med hormonella preventivmedel.
Polyendokrint Metabolt Ovariellt Syndrom (PMOS; tidigare känt som Polycystiskt Ovariesyndrom, PCOS) är ett vanligt hormonellt tillstånd som påverkar personer i fertil ålder. Det är förknippat med oregelbunden menstruation, hormonell obalans och förändrad äggstocksfunktion. PCOS är ett långvarigt tillstånd, men symtomen kan behandlas effektivt.
Vanliga symtom är oregelbunden eller utebliven mens, störd ägglossning, akne, ökad hårväxt i ansikte eller på kroppen, håravfall samt viktförändringar. Vissa har milda symtom, medan andra har mer uttalade besvär.
Diagnosen ställs baserat på en kombination av information om menstruationscykel, ultraljud och hormonprover. Blodprover används också för att utesluta andra orsaker till liknande symtom, som sköldkörtelrubbningar eller förhöjt prolaktin. Diagnosen baseras på helhetsbilden, inte på ett enskilt test.
PMOS, tidigare känt som PCOS, påverkar fertiliteten främst genom oregelbunden eller utebliven ägglossning. Utan regelbunden ägglossning kan det ta längre tid att bli gravid. Många blir dock gravida spontant, och det finns effektiva behandlingar som kan hjälpa vid behov.
Det finns ingen enskild behandling som passar alla med PMOS, tidigare känt som PCOS. Behandlingen anpassas efter individuella symtom och behov. Den kan inkludera livsstilsförändringar, hormonbehandling för att reglera menstruationen eller läkemedel för att stimulera ägglossning.
