Endometrios är en inflammatorisk sjukdom som drabbar cirka 10 % av kvinnor i fertil ålder. Vid endometrios växer vävnad som liknar livmoderslemhinnan utanför livmodern. Endometrios orsakar oftast smärta, och var smärtan uppstår beror till stor del på var endometrioshärdarna finns.
Endometrios förekommer i olika former. Sjukdom i äggstockarna kallas ofta endometriom. Djup infiltrerande endometrios kan finnas i livmoderns stödjevävnader, urinblåsan eller tarmväggen, medan ytlig endometrios visar sig som små härdar på bukhinna i bäckenområdet. Adenomyos, där vävnad som liknar livmoderslemhinna växer in i livmoderväggen, klassificeras också ofta som en form av endometrios.
Det vanligaste symtomet vid endometrios är kraftig och långvarig menstruationssmärta som ofta börjar redan före menstruationsblödningen.
Andra symtom kan vara smärta i nedre delen av buken:
Även om liknande symtom kan förekomma vid andra sjukdomar kan endometrios också vara förknippad med:
Hos vissa patienter förekommer kronisk och diffus smärta i nedre delen av buken. Endometrios kan dock också vara nästan symtomfri och upptäckas av en slump, till exempel i samband med fertilitetsutredningar.
Djup infiltrerande endometrios kan påverka flera organ, exempelvis tarmar och urinvägar. Detta kan ge upphov till olika symtom såsom smärta i bäckenområdet och smärta vid urinering.
I dessa situationer kan kirurgisk behandling av endometrios vara mer komplicerad, vilket också innebär en ökad risk för komplikationer. Vid mycket svår endometrios kan närliggande organ påverkas, vilket i vissa fall kan orsaka allvarliga problem med njurar och tarmar.
Endometrios kan behandlas på flera olika sätt. Valet av behandling anpassas individuellt utifrån symtom och framtida graviditetsönskemål.
Läkemedel som används vid behandling av endometrios inkluderar:
Under graviditeten mår personer med endometrios oftast bra, men efter förlossningen är det viktigt att göra upp en plan för att återuppta hormonbehandlingen. Hormonbehandlingen bör påbörjas senast när amningen avslutas för att hålla symtomen under kontroll.
Misstanke om endometrios uppstår vanligtvis utifrån patientens symtom, såsom kronisk bäckensmärta, menstruationssmärta, urinvägs- eller tarmsymtom eller svårigheter att bli gravid, alternativt vid en gynekologisk undersökning.
I vissa situationer kan bilddiagnostiska undersökningar användas som stöd för diagnosen, till exempel ultraljud eller magnetkameraundersökning (MR).
Det enda säkra sättet att fastställa endometrios är genom en operation där den borttagna endometriosvävnaden analyseras av en patolog.
Endometrios kan göra det svårare att bli gravid, men alla kvinnor med endometrios upplever inte infertilitet. Enligt våra uppskattningar är endometrios orsaken till infertilitet hos cirka 25 % av våra patienter.
Det är viktigt att komma ihåg att de läkemedelsbehandlingar som används mot endometrios effektivt förhindrar graviditet. Därför behöver behandlingsplanen alltid anpassas individuellt – inte bara med målet att uppnå graviditet, utan även med hänsyn till vården efter en eventuell graviditet.
Vid lindrig endometrios kan man ibland avvakta och se om graviditet uppstår efter att hormonbehandlingen avslutats. Symtomen kan dock förvärras snabbt när behandlingen avbryts, vilket gör det viktigt att diskutera graviditetsutsikterna med en fertilitetsspecialist.
I svårare fall kan IVF-behandling behövas, ibland efter kirurgisk behandling av avancerad endometrios. Behandlingsplanen och genomförandet bör alltid planeras noggrant tillsammans med den behandlande läkaren.
Det finns olika teorier om varför endometrios kan orsaka infertilitet, och mekanismerna varierar delvis beroende på sjukdomens svårighetsgrad.
Det finns inget specifikt test för att upptäcka endometrios men misstanke kan väckas genom symtom och klinisk undersökning. I vissa fall kan ultraljud eller magnetröntgen vara till hjälp. Den enda säkra metoden är kirurgi där vävnad tas bort och analyseras.
Endometrios är en kronisk, godartad hormonberoende sjukdom (östrogenberoende). Den är kopplad till en något ökad risk för vissa typer av äggstockscancer. Denna risk minskar avsevärt vid användning av hormonella preventivmedel.
Kirurgi bör övervägas när kronisk bäckensmärta inte förbättras med medicinsk behandling vid stora endometriom eller när endometrioshärdar påverkar andra organs funktion såsom tarm eller urinblåsa. I vissa fall görs kirurgi för att förbättra fertiliteten.
Följderna beror på vilka strukturer som påverkas och sjukdomens stadium. Kronisk smärta kan kvarstå, skador på urin- eller tarmsystem kan uppstå eller (sammanväxningar kan utvecklas.
Tyvärr kan endometrios inte förebyggas. Däremot kan hormonella behandlingar eller preventivmedel som stoppar blödning bromsa sjukdomens utveckling och lindra symtom. Det är också känt att graviditet ofta förbättrar symtomen.
På senare år har man blivit mer restriktiv med kirurgi. Detta bidrar till att bevara äggstockarnas funktion och fertiliteten eftersom kirurgi kan påverka äggreserven negativt.
Det finns fortfarande mycket kvar att lära om sjukdomen för att förbättra behandling och prognosen ytterligare.
