En resa genom IVF: hopp, utmaningar och ett efterlängtat barn

Att påbörja en IVF-behandling kan kännas både stort och överväldigande. I den här intervjun delar ett par med sig av sin resa, från de första funderingarna kring att skaffa barn till beslutet att söka hjälp och genomgå IVF. De berättar öppet om osäkerheten, hoppet och stödet längs vägen, och hur behandlingen till slut ledde till det de längtat efter mest.

Har du alltid haft en barnönskan?

Nej, det var inte alltid helt klart att vi vill ha barn utan det var mycket genomtänkt beslut efter längre tids fundering och många samtal. Vi kände oss osäker tidigare om vi var redo att bli föräldrar med allt ansvar som det innebär och om livet i övrig (jobb/bostad/ekonomi mm.) känns tillräcklig stabilt.

När insåg ni att ni skulle vara i behov av hjälp för att uppnå graviditet?

Vi kontaktade Ovumia när vi hade försökt bli gravida i ungerfär sju månader för att ta reda på om det fanns någon medicinsk orsak till att vi inte lyckades. Då gjorde vi en fertilitetsutredning.

Hur kom ni fram till att IVF var nästa steg för dig?

Diagnosen var ospecificerad kvinnlig infertilitet, så det fanns ingen tydlig orsak i vårt fall. Läkaren rekommenderade IVF pga ålder. Jag var 38 och min man 40 när vi påbörjade behandling. Kliniken skickade då en remiss för att få göra behandling med regionfinanciering.

Vad fick er att välja Ovumia?

Jag hade tidigare varit i kontakt med Ovumia Helsingfors för fertilitetskontroll (samtal, gynundersökning och AMH värde). Så det kändes lättast att kontakta med Ovumia när det var aktuellt att göra undersökning och vi hörde att Ovumia hade öppnat en ny klinik i Stockholm.

Hade du några tankar eller farhågor innan du påbörjade behandlingen?

Innan utredning var jag osäker om vi var redo att göra IVF. Det kändes ganska stort, tungt och radikalt på något sätt. Jag var också lite osäker hur man skulle må under behandlingen, hur tidskrävande är processen och kan man jobba som vanligt under tiden. En sak som jag minns från första samtalet med Läkare Nathalie var när hon berättade om processen och beskrev hur embryon formas och utvecklas. Minns inte exakta ord men blev nästan rörd av hur hon pratade om det så vackert och beskrev det som ett under. Det på något sätt ändrade hela min inställning inför IVF.

Vad var den mest utmanande delen av IVF-processen för er?

Att leva med osäkerheten när eller om man ska lyckas och den rekommenderade tiden att vänta mellan behandlingarna.

Var det något som överraskade dig under behandlingsresan?

Det gick ändå bra att anpassa sig till behandlingar och jag lärde mig mycket nytt både om mig själv och om fertilitet under processen. Vi är också glada och tacksamma att vi lyckades bli gravid under vår andra återföring och våran lilla dotter föddes i Maj 2026, bara 1år efter vi började behandling.

Hur kände ni/er under behandlingens olika faser?

Lite allt möjligt; ovisshet, förväntan, frustration, oro, glädje, lite mer oro och tacksamhet.

Hur upplevde ni stödet under er behandling från teamet på Ovumia?

Vi träffade många olika personal och upplevde att bemötande var varmt och förstående och personalen orkade svara på många frågor och funderingar.

Om ni kunde gå tillbaka, vad skulle ni säga till er själv i början av er fertilitetsresa?

Att ni klarar det här, det är en unik upplevelse att vara med i IVF processen men allt kommer att gå bra till slut.

Vad skulle ni säga till någon som just nu genomgår IVF?

IVF är en helt egen värld. Ta det stöd som du behöver och hitta det som kan hjälpa just dig. Ibland kan det vara samtal med en bra vän eller andra som genomgår processen. Ibland kan det behövas lite svart humor att gå framåt. I den mån det är möjligt, försök också leva som vanligt under behandling och göra saker som ger dig gjädje och energi.